Dagarna blir endast färre och färre och snart är de stora dagarna här, först balen och sedan studenten. Även om jag har det mesta klart sedan länge har alla miljoner val varit mycket mycket svårare än vad jag någonsin kunnat ana. Jag har gjort allt jag kunnat för att mina dagar ska bli så perfekta som möjligt. Ända sedan jag var lite har jag drömt om dessa dagar och i mitt huvut byggt upp hur allt skulle se ut. Att förverkliga dessa drömmar har varit svårt och sannerligen kostat, men kan man verkligen sätta ett pris på en dröm som blir sann? Jag tror inte det. 
Balen
Balkänningen har jag haft sedan jag var tio år. Min mormors mans pappas fru, Rut, samlade på balklänningar. Hon köpte en för att använda en ända gång sedan köpte hon en ny. När de gick bort hjälpte min mamma, pappa och jag till att sortera och tömma deras hus. I en garderob hittade vi då alla dessa 60- tals klänningar och mamma frågade helt enkelt om det var någon jag kunde tänka mig att ha till min bal. Efter att ha tittat och provat några stycken föll jag för en skogsgrön klänning.
     Idag är jag väldigt glad att jag redan hade min balklänning fixad. Dock var jag tvungen att sy in den då Rut var storlek 44, alltså en aning för stor för mig. Dessutom var hon lite längre än mig så har fått korta den på längden. Klänningen hade även ett slags släp som jag tagit bort. Men ingenting slängs i onödan. Av släpets typ har en flyga och servett sytts till min balkavalje: Johan Johansson.
     Men tankarna har slått mig, vad hade jag skaffat för klädning om jag inte redan fast en? Jo jag hade nog skaffat något liknande som jag har idag, kanske en av dessa?




Och vad ska man ha för frisyr? Detta är någonting jag inte riktigt bestämt än men jag vill ha någonting sånthär:



_______________________________________________________________________________________
Studenten
Studenten är för mig inte lika viktig när det kommer till rätt frisyr eftersom man fatiska ska ha mössa på sig. Klänningen däremot är lika viktig som balklänningen. Som tur var var jag även här ute i god tid. Av en slump gick jag in på mqs rea förra sommaren bara för att titta lite. Då såg jag en vit klänning hänga i ett hörn. Jag tog fram den och kollade på den. Den var vit men ett svart band under bysten. På ryggen klöts det svarta bandet till en rosett. Det fanns bara en kvar i hela affären. Jag tänkte "varför inte?" så jag provade den och den satt perfekt. Kallas det ödet? Det var precis en sådan jag tänkt mig. Ibland har man verkligen tur!
     Men även här har tankarna slått mig, vad skulle jag skaffat för klänning om jag inte hittat min? Kanske någon av dessa?

I förra inlägget skrev jag om snowboard, min passion för det och alla olika valmöjligheter som finns inom området. Min kära Johan har övertalat mig att jag nu till sommaren ska lära mig att behärska longboard, sommarens snowboard. Han tycker att eftersom jag älskar snowboard så så borde jag även utveckla en kärlek till longboard. Han har själv i många år åkt inlines, skateboard och nu på senare år även longboard. Personligen kan jag inte äns stå stilla på en skateboard utan att trilla. Skämt och sido så är jag nog världens sämsta skateboard åkare. Men longboard, kanske är det min grej? För det första tycker jag att ser väldigt snyggt, skönt och proffsigt ut att åka det och för det andra så är det i princip samma teknink som änvänds när man åker snowboard. Sagt och gjort ska jag alltså i sommar lära mig att åka longboard på riktigt. Johan har till och med införskaffat en alldeles egen longboard åt mig. Han själv sålde nyss sin till min bror. Nu har han planer på att bygga en egen longboard. Åter igen så finns det även i denna kategori miljontals valmöjligheter. Jag har även en önskan om att göra om min men hur?

Vintern är nu över för detta året. Vissa tycker det är skönt och andra inte. Jag vet inte riktigt var jag står i den frågan. Jag älskar snö och vinter, dels för att jag fyller år på vintern och dels för att det är snowboard åkning som gäller i några månader, lovley! Jag lärde mig åka för ca sju år sedan nu och jag måste medge att jag är rätt så duktigt på det, utan att skryta. Jag och pappa bestämde oss för att ta en halvtimmes lektion i snowboard åkning för sju år sedan då familjen var på skidsemester i Åre. Efter en halvtimme susade jag fram i backarna som aldrig förr och jag sprutade av glädje och lycka. Som barn fick jag lära mig att åka skidor men det belv jag alrig särskillt duktig på, tyvärr, men snowboard å andra sidan blev redan då en del av mig. Jag älskar farten och kännslan. Egtersom det var i slutet av sesången uppe i Åre så sålde de ut den gammla uthyrnings utrustningen. DEt behövdes inte mycket tjat för att få mamma och pappa att köpa brädan, bindningarna och bootsen jag hyrt i några dagar. Så gick det alltså till när jag lärde mig åka och när jag fick min alldeles första snowboard.

När jag innan idag stod och diskade, förhand eftersom vår diskmaskin gått sönder, kom jag att tänka på hur mycket olika utseenden det finns på porslin. Jag kanske är den ända i min ålder som tänkter på dessa obefintliga detaljer, eller? För mig är det nämligen detaljerna som är det viktiga! Så länge jag kan minnas har vi i min familj sparat olika typer av husgeråd till alla barnen (tre). Som små fick jag och min bror, Erik, välja ut varsin servis att ha när vi sedan skulle skaffa eget. Om Edith, min lillasyster på sex år har fått någon servis än vet jag faktiskt inte. Men i alla fall. Våran mor hade två extra som hon fått av sin mor osv. Av dessa fick jag och min bror välja varsin. Jag minns inte vilken han fick men jag pazade i alla fall Gröna Anna servisen. För några dagar sedan kom denna servisen att placeras in i kökshyllorna i mitt nya hem. Det var en stor kännsla, överaskningsvärt. Så många år jag drömr om den dagen då jag fått eget och äntligen ska få börja använda min Gröna Anna servis. Jag var som ett barn på julafton. Nu kanske ni tror att jag och Johan inte hade något bra porslin innan? Jo men vist hade vi det! Både han och jag har som jag nämnde i förra inlägget mycket gemensam smak, så även när det kommer till de små obefintliga detaljerna som i detta fallet; porslin. Båda är vi sålda för vintage. Gammalt och antikt är någonting vi dreglar åt. När jag precis flyttat in så hade han kvar sin första servis som han köpt för några ex antal år sedan på IKEA. Detta var han inte nöjd med, som ni kanske förstår? Jag å andra siden tyckte att det porslinet var helt okej men Johan ville inte ha kvar det längre än nödvändigt. Som jag nyss nämde gillar vi vintage och är därför väldigt stora fan av loppisar och dyligt. Det dröjde inte länge innan vi införskaffat nya begangnade talrikar och kaffe servis. Djupa talrikar fick vi av Johans mor som i sin tur fått ärva de av hennes mor. Vi var mycket nöjda med våra fynd.

Känslan av att vilja flytta och skaffa något nytt har drabat både mig och min sambo. För ungefär sex månader sedan flyttade jag in i hans tvåa på Lindängsvägen 8. Bara 500m ifrån mitt trygga barndomshem men ändå så fruktansvärt långt bort. Jag flyttade hemifrån, lamnade allt som var mitt för att bosätta mig i hans lägenhet. Vi båda var mycket ense om beslutet och inge av oss ångrar det en enda sec. Dock kom "problemet"....

I morse när jag var ute med hunden min (Greta) kom jag att tänka på en sak. Jag har alltid varit emot att folk spökar ut sina husdjur med kläder och fägrer mm. Enligt mig är detta fel, det ligger inte i djurens natur. När man ser på tv-pogram på t.ex. hunduställningar ser man hur alla ägare borstar, sprayar, klipper och fixar med sina hundar. De gör allt för att få de att se "vackra" ut. Enligt mig är det bara hemskt. Varför vill man förstra sitt djur på detta viset? DET ÄR INTE NATURLIGT! Samma sak när det kommer till kändisar och deras husdjur. Alla de kläder de tvingar på de stackars djuren, fy skäms säger jag! Djur har i alla tider klarat sig utan alla typer av kläder, varför har det nu helt plötsligt blivit nödvändigt? Jag tycker att det är en sak att spöka ut sig själv, men att utsätta de stackars djuren för det, det är bara hemskt och elakt. Näst intill djurplågeri i mina ögon! Jag såg häromdagen ett pogram på animal planet där de pressenterade olika hundraser. De berättar hur rasen kommit till, hur deras hälsa är, vilka miljöer de passar i osv. Ofta pressenterar de en speciell hund av den rasen som på ett eller annat sätt är speciell. Vid flrea tillfällen har de siktat in sig på just utställningshundar. Jag blir seriöst bara förbanmnad och äcklad var gång jag ser hur ägarna piffar till sina hundar och säger att de gillar det. Att hundarna gillar att bli till piffade osv. Då ställer jag mig frågan "hur vet de det?". Självklart känner alla ägare sina hundar väldigt väl men för mig som åskådare ser hunden inte speciellt uppspelt ut.

Sitter och tänker på vad som egentligen är snyggt när det kommer till trender. Alla kategorier har sin egen trend. Det kan vara svårt att hitta sig själv i alla trendbyten som sker i en hejdlös fart. När man väl är hemma i en speciell stil, ja då är det helt plötsligt omordärnt och man får helt enkelt byta stil med anpassning till den nya trenden. Fy farao vilket tråkigt liv dessa trend beroende människorna måste ha. Enligt mig är det inte viktigt att följa strömmen. Varför göra det? Som jag skrev i förra inlägget, man måste våga vara unik!

Jag mins när jag gick i 1an på gymnasiet och skolkatalogen precis kommit. Jag visade mor och far min klass och de blev stumma. De menade på att alla såg likadana ut. Att se skillnad på alla dessa människor var för dem en näst intill omöjlighet, de hade till och med svårt att urskilja vilka som var pojkar. 
    
Detta fenomen som finns att man måste följa sensate modet är enligt mig skrattretande. När trenderna förändras är det klart att jag influeras av detta, men jag försöker alltid hålla min egen grundstil i behåll. Jag gillar inte att vara en i mängden och bara slyta med strömmen. Däremot kan jag tycka om vissa saker med varenda trend, men det betyder inte att jag vill ha det så själv. Det är också ett mycket viktigt "problem" jag vill pointera. Varför får man inte ha sin egen tolkning av den nuvarande trenden utan att bli dömd för det? Idag är alla skräckslagna vid tanken att sticka ut. Varför? Är det roligt att vara som alla andra? Våga vara dig själv! Våga gå emot strömmen! Våga vara egen! Ett bra exempel på en som verkligen vågar, enligt mig, är Lady Gaga. Det är många som inte tycker om henne just på grund av detta! Hon om någon går verkligen emot strömen. Det är bland annat därför hon gjorde ett sådant genombrott som hon gjorde. Tack vare den positiva responsen och fick blev hon ännu "galnare" och idag sticker hon ut som ingen annan! Go Gaga!



För att sammanfatta : Jag tycker att alla borde våga öppet sitt sinne, tolka och skapa din alldeles egen varijant av trenderna som kommer och går. Gör som Gaga, va dig själv och stick ut!

På senare tid har jag med hjälp avmin kära far upptäckt en ny typ av inredning som enligt mig borde bli mycket mer uppmärksammad. Idagens samhälle vill man vara miljövänlig och tänka ekologiskt. Kläder tillverkas av t.ex. ekologisk bomull osv. Men när det kommer till inredningen så ska det bara se utt att vara miljövänligt. Maria Westerberg har gett ut en bok, Vildhjärta, om en ny typ av konst. Konst som egentligen alltid funnits men först nu får ta plats i rampljuset. Hon tar fram varleserna inutti naturens material. Väsen som man kan se om amn bara vill. Denna typern av konst är verkligen miljövänlig inredning och utsmyckning. Shabby chic är stilen inom inredning som varit populär de senaste året. Det är en stil som ger en lantlig pch lugn känsla. Marias produkter passar perfekt in i denna miljö, ändå finns det inget exempel av detta. Man vill ha massproduserade produkter in i hemmet och inte unika. För mig är natuern en självklarhet när det kommer till den lantliga kännslan. Varför ser vi då inte mer av produkter som t.ex. Marias? Trenden inom inredingn är dock nu påvär att ändras till en mer vildare och galnare stil. Det ska vara precis tvärt om mot shabby chic's lugna och trygga stil. Man ska nu ta fram det galna och personliga och låta det smycka hemmet. Enligt mig passar Marias kreationer in även då. De är personliga och unika, med andra ord precis i tid med dagens mode trend. Min åsikt är att världens- och svenska folket är alldeles för fega. Jag säger "VÅGA!", våga vara unik och personlig, våga sticka ut och kör ditt eget race. Idag är detta ett stort problem då ingen är modig nog att gå sin egen väg, det är lättare att bara flyta med i strömmen. Maria Westerberg bör hyllas för sina underbara konstverk som visar att hon är en av få som vågar, vågar gå emot strömmen och visa sin personlighet. Alla världens hem bör enligt mig smyckas av denna typen av konst istället för massproduserade produkter. Idag är det trendigt att tänka på miljön, men gör vi det om vi väljer massproduktion? NEJ! Gör som Maria! Våga ta fram tin personlighet och skapa något unikt i livet. Ta in miljön i hemmet och bli ett med naturen. Det var trots allt så det var tänkt från alldra första början. Alla är vi ett med naturen!